Halloween och härliga damer.

Happy Halloween! Jag basar över godisutdelningen här hemma, resten av familjen är utspridd. Det är stendött. En del år tar godiset slut och det är en himla trafik men i år är det ingen här. Jag som har på mig snygghatten å allt. 

När en av de få grupperna kom och knackade på, levde jag mig in i Halloween stämningen och slängde upp dörren och väste elakt åt de stackars barnen. En liten flicka blev jätterädd. Ojdå.
Jag pratade senare med vår granne som varje år drar på sig sin apkostym med aphuvud och allt. Han brukar smyga runt sin garageuppfart i mörkret och skrämmas. I år var det en liten flicka som ilade upp på vägen i vild panik när han hoppade ut. Samma flicka. Så dumt.

Ibland känns livet för jobbigt. Det kan vara höjda mjölkpriser, giftig murgröna, uteblivna lotterivinster, vin som har blivit dåligt (det är ju förstås sällan det händer) etc etc Men. Hur segt det än känns så blir det bättre när jag rider. 

Milla var väldigt bestämd idag och stegade iväg åt vänster innan min bakdel hann möta sadeln. Jaha, då skrittade vi ner mot vägen. Sedan ville hon gå tillbaka och helst in i stallet men det var jag inte med på så vi diskuterade situationen och jag bestämde lite, så vi gick uppför långa backen mot skogen istället. Då ville hon bestämma, alltså galopperade vi upp. Så fortsatte det och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Att vara konsekvent och hålla på sitt ledarskap tar jag en annan dag.

Jag hoppas att jag kan fortsätta att rida tills det är dags. Vi har några äldre damer som kommer och rider på Crossroads. Idag var två av dem där. Passande red båda två Barney. Han är enögd och har sett bättre dagar själv, är lite tufsig liksom. En av damerna rider ett par varv i ridhuset och när vädret tillåter, ett par varv ute, runt stallet. Den andra travar runt lite iallafall, men hennes favorit sysselsättning är ändå att ta med sig Barney ut och låta honom beta.
Sedan är det Marie, en underbar gammal dam som äger en häst. Han är runt de trettio och hon har haft honom sedan han var fyra år tror jag. Han går inte att rida på något mer, men hon själv red ända tills i vintras. Nu kommer hon och tar hand om sin vän och har med kaffe åt oss så ofta hon kan.
Är det jag om tjugo år? Vi har haft Milla sedan hon var fyra. Och jag är ju inte direkt purfärsk heller.
Jag blir så glad när jag ser de här damerna. 
Vi kan så länge vi vill.