Bästa lilla labben.

Hundar och hästar, de hör ihop.

Då är det inte långsökt alls att jag berättar om Sachi. Eller rättare sagt, GEB 3S311 Sachi.
Hon tillhör Guiding Eyes for the Blind och är en avelstik. Vi är fodervärdar åt henne och när

det är dags för henne att pensioneras från pipiga, bitande valpar då blir hon vår på riktigt. 

Sachi och en av hennes valpar från första kullen.

Sachis och min historia började med att jag ville hjälpa till helt enkelt. Jag är ingen soppkökstyp precis, men jag älskar hundar och visste om att den här organisationen fanns i närheten. Jag läste på deras website och hela familjen åkte på besök. Vi blev välkomnade mitt under en valpkurs. Beslutet var inte så svårt att ta när vi såg 10 veckors lurviga schäfervalpar och knubbiga små labbklumpar lära sig sitta och vara uppmärksamma när de hörde sitt namn.

Innan vi fick 'vår' valp gick vi på en grundkurs där vi fick lära oss grunderna i GEB's beprövade metoder. Det är ju väldigt viktigt att alla valparna uppfostras på precis samma konsekventa sätt. Tanken är att du ska kunna ta en valp/unghund och placera den med vilken GEB tränad person som helst och att alla 'pratar samma språk' med valpen.

Efter kursen fick vi alltså 9 veckor gamla Sachi. Ett litet svart energiknippe som satte fart på våra två gamlingar och Molly.

Molly och Sachi.

Det första vi koncentrerade oss på var att lära henne att kissa och bajsa på kommando. Allt vi gjorde var med tanke på hennes framtida roll som ledarhund.
Efter någon vecka började vi på valpkurs tillsammans med fyra valpar till. Bland dem fanns Sachis syster Scarlett. Scarletts fodervärd är också fodervärd till systrarnas mamma, Iola. 


Som fodervärdar för de här valparna låg vårt fokus på grundlydnaden som senare skulle byggas på av hundtränarna, samt den enormt viktiga socialiseringen. 
Vi fick i uppdrag att ge valparna/unghundarna så många upplevelser som möjligt. 
GEB vill att valparna ska rycka på sina små valpaxlar och säga: 'Been there, done that' i nästan vilken situation som helst. Den blå västen garanterade inte tillträde överallt, men med den på ignorerade vi många 'Hundar ej tillåtna' skyltar.

Sachi på fotbollsträning.

När hundarna är omkring 18 månader testas de. Då görs en grovgallring. 
Träning till ledarhund och kanske senare till autismhund?
Avel?
Skickas till någon annan organisation som tränar servicehundar?
Tull eller polis?
Eller helt enkelt adopteras ut till en privatperson och bara vara hund?

Den här testen är i de flesta fall då fodervärden säger hejdå till 'sin' valp. Oj, vilken känslomässig bergochdalbana det är. Naturligtvis vill man ju att valpen ska lyckas och till slut hamna där den var menad från början, men det gör ont i hjärtat att lämna ifrån sig sin bästis som man har tränat och blivit ett med.

Sachi, som tidigt visade att hon var av superstar kvalitet (jag är lite jävig här...), blev utvald att testas vidare för att möjligtvis sättas in i GEB's avelsprogram.
Så efter att ha torkat tårarna, de flödade ett bra tag, så fick jag samtalet från GEB. 
Ville jag möjligtvis bli fodervärd åt en avelstik?? 
Överlycklig hämtade jag hem Sachi igen.

Hon har fått två kullar. Den första ska testas om tre månader och jag ska försöka hinna åka dit och se hur de feta små labbklumparna har artat sig.

Idag tog jag Sachi till hennes ultraljudsundersökning. Hon väntar sin tredje kull den 29 oktober. Vi såg 7 valpar, stora som valnötter, men man vet aldrig om det gömmer sig en till därinne.

Ja därinne ligger en blivande
ledarhund och sprattlar!

Läs om GEB!!