Varje dag när vi kommer till stallet går vi till kommunikationscentralen. Alltså whiteboarden eller den vita svarta tavlan så att säga. Där skriver Jan ner alla lektioner och vilka hästar som ska ridas extra och av vem.
Det är inte så mycket action där för mig, jag rider min Milla när jag gör det och det är inte så mycket mer med det. Men nyfikenheten styr mig dit ändå och samtidigt har jag då lite koll på Dotterns aktiviteter den eftermiddagen.
Och stallskötarna har då också koll på vilka hästar som ska sadlas. Det finns olika nivåer på stallhyran, beroende på hur mycket hjälp du vill ha. Mockning, matning och utsläpp ingår alltid. Sedan kan du välja att få din häst helt omhändertagen så allt du behöver göra är att låta Jan veta när du kommer. Och sedan sitta upp. Och av. Och åka hem.
Men så gör inte vi. Det är ju mysigt att pyssla med dem och en viktig del av att ha häst. Fast nu har vi en ny stallskötare som heter Sherpa (vi tror han heter Sherpa, vi har hört ett par olika versioner). Och han vill så gärna. Vi får säga ifrån medan vi borstar och han kommer och ska hjälpa till att 'nej tack, det här fixar vi'. Fast på spanglish.
Igår hade jag kollat in att Dottern bara var uppsatt på att rida Caspian, motionsridning (här kallas det 'hack').
Men när hon kom in i stallet så stod Milla där färdigsadlad av en otroligt stolt Sherpa. Inte för att hon fanns på den vita svarta tavlan men han tyckte tydligen att det var en bra ide!
Så Dottern var helt förvirrad för Jan hade helt plötsligt bestämt att hon skulle ha lektion klockan 3 fast på Caspian. Men som vanligt glömt att tala om det för oss.
Så är det. Ibland vet vi och oftast inte. Hur Milla blev inblandad i det hela framkom inte. Och det blev hon som gjorde lektionen.
Kommunikation del två.
Jag upplevde en helt otrolig 'bumerang konversation' igår.
Personen i fråga hade en extrem talang på att rikta allt tillbaka till sig själv. Hon tog kommando över konversationen på en gång och sedan riktade frågor eller kommentarer till oss (om vi var) värdiga och - BOOM! 180 graders vändning och direkt tillbaka till henne. Hela tiden. Fascinerande.
Jag tycker inte om att armbåga mig fram i en konversation, kanske till och med för avslappad så att jag blir överkörd men vafan? Ofta finner jag det irriterande med sådana människor som måste ta plats hela tiden. Men igår överskuggade hennes talang allt och jag var road. Det var bara att luta sig tillbaka med ett glas vin, lite kronärtskock dipp och bli underhållen.
Nu ska jag skura badrum för tyskarna kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar