Lyxhustru eller hemmafru?

Inspirerad av den extremt blankpolerade nyinköpta nya (nåja, -07'a) dragaren av hästtransport så tog jag min Volvo till biltvätten.  
Klagomål över sanitära olägenheter vad det gäller Volvon, har framförts. 
Där blev jag sittande i höstsolen och funderade under tiden min bil blev tvättad och dammsugen och sprutad inuti av allehanda kemikalier. 

Inte för att jag klagar, men det kändes konstigt att ha andra att göra sådant för mig. Ja, det var innan jag insåg att varje gång jag går till frissan t.ex så har jag någon som tar hand om en aspekt av mig. Så egentligen är det väl inte så konstigt.

Men jag kom ihåg när jag började akupunkturskolan igen när Dottern hade hunnit bli ett år. Då grodde det igen där hemma och en städhjälp var ett måste. Jag hade hemskt svårt att acceptera det konceptet, ända tills den underbara damen hade röjt igenom vårt hus. Jag nästan grät av lycka när jag insåg att hon skulle komma tillbaka. Hon kom varannan vecka och jag förstod inte ett ord av vad hon sade. Hon pratade portugisiska och jag gjorde det inte. Men man kommer långt med teckenspråk.

Jag hade väldiga konflikter med gubbarna Calvin, Luther och sura Jante. Jag flyttade ju iväg från Sverige innan det var accepterat och relativt vanligt att ha städhjälp. 
De bråkar fortfarande med mig över faktumet att jag inte har ett 'vanligt' jobb. Fast jag undrar när jag skulle ha tid att jobba egentligen???

Ett tag var jag inte säker på om jag räknades som lyxhustru eller hemmafru. Inget av alternativen kändes rätt. Men då sa en av mina kloka vänner att en lyxhustru har folk som gör allting åt henne medan en hemmafru får göra allt själv. Hopp och hej. Hemmafru alltså. Det ordet osar 50-tal och middagen på bordet klockan fem.
Jojo.
Men bilen blev blank och fin. Och imorgon (eller idag...) återgår jag till att skriva om hästar.