Och för det tackar jag Brewster Little League.

Tack vare de ovanligt nitiska baseball lige arrangörerna kunde vi åka hem till Sverige i
somras. Det låter märkligt, men det var också därför Sonen och jag spenderade en av de regnigare och blåsigare dagarna den här hösten inne i stan.
Han har spelat baseball med Little League i flera år. Men helt plötsligt inför sommarserien så krävdes det födelsebevis och en massa papper som bevisade att vi är de vi är och bor där vi bor. Byråkratin togs till en helt ny nivå. Intressant.

Så när jag grävde fram födelsebeviset så fick jag för mig att kika på våra pass. Man vet ju inte.
Och herreje. Båda mina och Sonens pass var utgångna. De amerikanska, som trots allt är viktigast, gick att fixa rätt så snabbt men det svenska tog tid. Jag bokade tid på konsulatet i mitten på juni och idag var den första tiden de hade. Halv fem. 
Vilken tur att vi hade en hel dag på oss för naturligtvis behövde han ha ledigt från skolan för ett sådant nationalviktigt uppdrag.

Vi har alla viktiga papper i ett kassaskåp. Utom vigselbeviset. Och det behövdes idag på konsulatet. För det viktiga pappret hade jag lagt undan på ett speciellt ställe tillsammans med papper från min tid som svetsare på SAAB. Postiljonsutbildningsbevis och ett certifikat från en särdeles värdelös datakurs som jag tog 1994 i New Orleans fanns också bland guldkornen. Det kändes riktigt fint med en liten adrenalinkick så på morgonen innan tåget gick. Det otroliga är att de grå cellerna helt plötsligt bestämde sig för samarbete och styrde ner mig i källaren till den dammiga, väldigt viktiga pärmen.

På schemat stod självklart ett besök i NHL affären. Jag spöade honom i ett hockeyspel och det är ju som det ska vara. Tycker jag. 

Sedan fick jag mitt dagliga hästbehov tillfredsställt. Månne lite råare än vanligt?
Vi gick till en utställning på Discovery Channel Museum och såg Body Worlds: Pulse. Människokroppar och delar av riktiga människor bevarade av kemikalier och sedan uppklippta och poserade på olika sätt för att visa de olika musklerna och organen. Så intressant och Sonens reaktion inför den första snoppen var värt allt. Är han så amerikaniserad?

Hästen, med tre ryttare var den enda
som var tillåten att fotograferas. Med tanke
på mitt massageprojekt så var ju
den här guld värd!

Lycka var att kliva av tåget ute på vischan igen.
Jodå, passen är beställda och kommer om ett par veckor.