klockan kvart i fem eller liknande. Jag fortsatte sova med kudden på huvudet.
Här är den.
Jag dök upp på tävlingen strax efter tio, väldigt trevligt. Men jag körde hem pärlan. Jajamän, mycket starkare än Tahoen. Och större. Det kändes som att landa moderskeppet i Stjärnornas Krig när jag skulle navigera med den på de slingriga små vägarna.
Gänget hejjar på en kompis. |
Och naturligtvis mina amerikanska ponnymamma kollegor från Crossroads. Vi ses ju inte heller så ofta, det är ju mest hämta och lämna under veckorna.
De fick hjälpa till att dela ut rosetter. |
Dessa tävlingar, ett evigt väntande. Naturligtvis tävlade Dottern allra sist idag. Hon tävlade på ponnyn V-Jay i Large Hunt Pony. Alltså bedömningen låg på ponnyn. Eller rättare sagt, på hur ryttaren får ponnyn att hoppa banorna.
Men så vägrade kompisens ponny (i samma klass) vid ett hinder och tösen föll framåt och gjorde illa näsan. Och vips satt Dottern på Titus.
Hur var banan nu igen?? Titus. |
Hon tävlade alltså mot sig själv! Komihåg det är ponnyn som blir bedömd och eventuella poäng för placering går till hästen och inte till ryttaren.
Titus var i högform idag, lite för mycket kanske, så det var tre snabba vändor och en tredjeplats för dem.
Det kändes nog rätt så bra. |
Aristotle. Eller som han heter till vardags, V-Jay. |
Imorgon är det massageträningsdags och staketrensningsdags. Tillbaka i vardagen efter en ovanligt hästig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar