En titt på tävlingsformer, show hunter.

Hunt seat competition: jakt sätes tävling(????)
Show hunter: show jägare (????)

Equitation: ridkonst (ok, ja det är åt det hållet)

Jag fick ta till google translator för att försöka få ordning på översättningen. Och inte blev jag mycket klokare för det. Så därför skriver jag på swengelska igen. Maria, min stränga redaktör, rullar väl ögonen. Men så får det bli.

Hunter hoppning divisionen har sina rötter i rävjakten. En hunter hopprunda bedöms inte endast på tid, nedslag och vägran som i 'vanlig' hoppning. Här är det hästens uppförande, rörelsemönster, utförande av hoppen och naturligtvis nedslag/vägran som poängsätts. 

En hunter häst bör gå i en lång och låg form, på tygeln, men med mindre samling än till exemple i dressyr. Huvudet ska inte vara vertikalt med marken utan nosen bör peka lite framåt, hunter ryttaren ses ofta rida med lite längre tyglar för att låta hästen sträcka ut. Rytm och tempo är viktigt. 

Hunt seat är en lätt framåtlutad sits som används i show hunter och equitation tävlingar.
Hu vad det låter konstigt! Det finns säkert svenska termer som jag inte har lärt mig. Kommentera och lär mig gärna!!! 

Rörelsemönstret hos en hunter reflekterar hur en häst rör sig i terrängen under en rävjakt. Långa, vägvinnande galoppsprång, allt för att spara energi och vara bekvämt för ryttaren under en flera timmars rävjakt.  

Allt detta och hästens form över hoppen bedöms. Nyckelordet hos en hunter är balanserad. När jag ser en riktigt bra hopp runda eller flat class (uppvisning av hästens gångarter utan hopp) så är det just 'balanserad' jag tänker på. 

Dottern och Milla i Schooling Hunter förra året. Hindren är 2 fot
(ca 60 cm). En bra division att lära sig att tävla i. Milla skulle ha vinklat
vänster framben lite mer bara.....

En hoppklass består av 8-12 hinder. Alla hinder ska hoppas rakt på, vilket då medför att det inte finns några riktigt snäva svängar. Den perfekta hunter hästen bibehåller galoppsprång som är 12 fot (3.66m) långa genom hela hopprundan. Står hindren på en rak linje, då gäller det att få det uträknade numret galoppsprång mellan hindren, samtidigt som hästen behåller sin fina rytm. Självklart är det andra siffror när det gäller ponnyer.

Tricket är att få ridningen att se enkel ut, fast vi vet att det är allt annat än enkelt.

Som jag har nämnt förut så tävlar man oftast i olika divisioner. Väldigt många att hålla reda på... Jag lär mig allteftersom Dottern utvecklas och flyttar upp i divisionerna. Divisionerna är baserade på ryttarens ålder och kunnande, hästens ålder och kunnande, vilket leder till olika höjd på hindren och svårighet av banan. Det är typiskt att ha 2-3 hoppklasser och 1-2 flat klasser i en division. 

Nybörjardivisionen, short stirrup, har en hinderhöjd på ca 18 inches (ca 50 cm).

De mest avancerade divisionerna har hinder med en max höjd på 3 fot 9 inches - 4 fot (1.15m - 1.22m).

Ja herreje, det var en kulturchock för mig som har min bakgrund i den svenska ridningen som är baserad på dressyren. Min första ridlärare, Sissy, suckade ofta djupt och sa, 'oh, you Swedish riders...'
Dottern som har lärt sig rida i hunt seat har tagit några dressyr lektioner med fantastiska Karin Persson, får då sin kulturchock åt andra hållet.
Det är jättespännande att lära sig allt nytt även om jag är lite vilse i pannkakan på tävlingarna.