Naturligtvis blev det inte så, förutom på tävlingar så klart.
Vojlockar behövdes i alla färger, ju grällare desto bättre. De matchades ofta med vad som kompisarna enades om eller vilka ridbyxor som stod på menyn just den dagen.
När vi hittade det gröna quarter sheet i Sverige en sommar kunde hon inte bärga sig förrän vi var hemma och stackars Harvey fick vara modell i 32 gradig hetta OCH Sissy fick en smärre hjärtattack. Hon bad nog många böner för en mild vinter så att hon skulle slippa se eländet.
![]() |
Naturligtvis är grimman av samma glada kulör. |
Förresten.
Är det förresten inte intressant hur stallet på något sätt sprider sig in i huset? Benpaddar och lindor på matsalsbordet. Fungerar bra som servetter vid större middagar. Och katten älskar att sova begravd i dem. Millas quarter sheet ligger på en barstol, och jag är rätt säker på att det inte mellanlandade i tvättmaskinen. Nu fungerar det som stolskudde. Hur bra som helst.
Iallafall, svaret var att vissa vojlockar - de med hennes namn och initialer - ville hon behålla. Sedan är det ju så att hon fortfarande har en dröm om att ha vojlockar i regnbågens alla färger, alltså behöver vi spara de färgglada. Utifallatt. Liksom.
Och den fulla insikten om att hon inte är riktigt stor ännu kom idag när alla ponnyerna hon red, dvs Caspian, Harvey och Fancy hade rosa vojlockar och benlindor.
Men varför undrade jag??
Svaret var enkelt. "För att det är onsdag."
Ibland vet jag helt enkelt inte.
Roligt att läsa om dina erafernheter i USA och om livet som ponnymamma. Jag har idag skrivit ett blogginlägg där du finns med. Kram
SvaraRaderaTack Katta! Jag såg det! Missade tyvärr den här kommentaren tills nu. Måste hålla bättre koll.... Jag lär mig.
SvaraRadera