Om prioriteringar.

Jag tar mitt ansvar som Ponnymamma på yttersta allvar. Igår stannade nämligen Dottern hemma från skolan. Ont i halsen och igentäppt näsa. Det passade så bra så eftersom stallet är stängt på måndagar ändå. 
Jag köpte lite dundermedicin åt henne.

Hon provkörde de orangea kapslarna igår eftermiddag. Hon tog en och mådde kalas. Två gröna på kvällen så att hon kunde sova istället för att vara uppe och inte kunna andas hela natten. 
Idag var de lediga från skolan. Vi har val här i USA idag. Alltså ingen skola då många vallokaler är i skolorna. Jag gick till fel vallokal, i High school men skulle ha gått till den på Main Street. Med ett 'honey, you're not voting here' skickades jag iväg. Arg som ett bi. Jag kommer aldrig att vänja mig vid 'honey' eller 'sweetie' från främmande människor. 

Iallafall, det betyder en hel dag i stallet och en massa hästar att rida för henne. Jan gnuggade händerna och så började de beta sig igenom listan. Det är här min övertygelse som Ponnymamma kommer in. Två orangea kapslar och iväg till stallet. De räckte ända till målsnöret, dvs till avskrittningen av Caspian, den sista på listan. Det gäller att få valuta för pengarna, dvs ritter för kapslarna. Nu sover hon på soffan. Troligen ännu sjukare. Men vad gör det? 
Det är ju bara skola imorgon.

För övrigt var det 19 soliga plusgrader idag. Det är nästan att dessa väderomslag driver mig till kolik liksom så många hästar. 

Vi hann med Sachi en liten stund. Hon börjar återhämta sig och blöder inte heller lika mycket. Hon klättrade glatt upp i knät på mig och låtsades att inte se eller höra de fyra tjockisarna. Men sedan serverades middag och då glömde hon raskt bort mig. 

En vecka gamla.