Happy Thanksgiving!

Idag är det Thanksgiving Day. Och imorgon 'Black Friday', årets största shopping dag som ibland tjuvstartar redan på Thanksgiving Day. Sedan är den helgade shoppingsäsongen i full fart.
Men nog är kontrasterna stora, först sitter vi och är tacksamma för allt vi har, under tiden vi stoppar oss fulla med kalkon (inte min favorit) och allehanda desserter (definitivt min favorit) för att sedan ge oss ut och slåss med massorna om ännu mera konsumtionsgods. Och ibland är det riktiga slagsmål och folk blir nertrampade i affärerna. Helt galet.
Tacka vet jag Amazon!

I vanliga fall samlas vi i stugan i Catskills. Svärföräldrarna kommer flygandes från Florida och svägerskan med familj kommer körandes från Queens. Men snöovädret igår satte stopp för alla sådana planer. Det hade varit helt vanvettigt att ge sig ut på en tvåtimmars resa i det vädret. 
Så idag kommer de alla hit. Huset är lagom städat och vi alla hjälps åt att laga mat. Jag hackar och skivar, det är vad min matlagningskunskap och mitt intresse tillåter. Förutom det, så provsmakar jag vinet och kommer med glada tillrop.

Naturligtvis är jag tacksam för familjen och dess goda hälsa, fina vänner både här och där, samt det senaste tillskottet till vår familj, Toby - poolhus katten som adopterade oss i juni.

Toby, nyfångad. Ca 6 veckor gammal.
Vi hade inte en chans. Han valde oss.

Ja, det är viktiga saker. Hälsa och vänner. Och igår träffade jag en vän som jag ser alltför sällan och hon hade med sig en guldgruva i en röd kasse. 
Kan man vara annat än tacksam? 

Hallelujah!!!

Idag får hästarna vila. Igår var vi där som vanligt. Dottern hade sovit över hos en kompis och kom dit tidigt. När jag äntligen slirade in på stallplanen (Volvo är bäst!) möttes jag av Jans hovslagare som berättade att det var nog bäst att jag inte såg Dotterns lektion på Kenzie. Det var ett par snäva svängar inblandat som de två hade klarat galant. Han förstår inte att jag är aldrig nervös när hon rider. 
Kanske för att jag rider själv och för att jag vet vilken kapacitet hon har? Visst ramlar hon av ibland och lyckligtvis har det bara blivit leriga kläder och blåmärken av det.
Jag lägger till ett 'peppar peppar' för säkerhets skull....

Som vanligt lyckades vi vara de sista i stallet under ett snöoväder. Det är så tyst och fridfullt och snön som faller dämpar alla vanliga ljud utifrån. Väldigt mysigt. Ända tills vi öppnade dörren och såg HUR mycket snö som hade fallit under tiden. Hoppsan! Vägarna var bedrövliga, snön föll fortare än vad de få plogbilarna hann knuffa undan. 
Snabbt fick jag fundera ut en väg att komma hem genom att undvika så många backar och småvägar som möjligt. 
Is i magen och lätt fot på gasen fixar det mesta i det läget.