Då var jag där igen. Översättningsproblem. En del termer låter inte riktigt rätt när jag översätter dem till svenska och jag kan inte hitta motsvarande termer på svenska så det får bli lite 'swengelska'.
En tidig tisdagsmorgon samlades vi på ett fält. Den här dagen var vi 15-20 ryttare. Jag fick låna en av min väns hästar och som tur var hade han varit med förr.
Det gällde att vara klädd helt rätt. Min vanliga ridstövlar t.ex som är 'hunter boots' med en dekorativ snörning vid vristen gick inte bra. Absolut ingen snörning när man jagar räv/coyote. Då fick jag ta mina klumpiga vinterridstövlar istället. Speciell ridjacka och väst så klart. Men det fick jag låna.
Jag blev presenterad för alla. Där fanns kvinnor och män i vår ålder upp till några som helt klart var äldre, mycket äldre. Min vän förklarade de viktigaste reglerna för mig. Den viktigaste var att aldrig aldrig aldrig rida förbi jaktmästaren. Han ledde jakten och hade kontroll över hundarna. Han var också en av de röda rockarna, skötte trumpetandet och pratar med den skönaste irländska dialekten.
Hundarna (vet ej hur många, 15-20?) släpptes lösa och vi drog iväg. I vanliga fall finns det två grupper i jaktlaget. First flight och second flight. De i 'first flight' rider i täten, alltså bakom jaktmästaren och då är det bara att hänga på. Second flight tar det lite lugnare. Sedan finns det 'hill toppers', de följer efter på avstånd och hittar de en höjd så stannar de ofta där och följer jakten därifrån. Den här gången fanns det ingen second flight så vi hakade på.
Det var en del skrittande men så helt plötsligt hörde vi ett 'tally ho', vilket betyder att en räv eller i det här fallet coyote, hade siktats.
Det var nu jag var helt säker på att jag skulle dö en våldsam, hästrelaterad död. Som tur var så var min häst säker på foten, men att flyga fram i full fart genom stenig terräng i skogen på smala stigar med snäva svängar och raserade stenmurar här och där, det var otäckt.
Rätt snabbt drog jag, min vän och ett par andra medlemmar sig ur och mer eller mindre bildade en egen 'second flight'.
Efter ett tag hittade vi' hill topper' gänget. Det var väldigt skönt att hänga där med dem, att se jaktlaget och höra trumpeten och hundarnas skällande på avstånd. Ibland kom de farande förbi oss. Efter en stund anslöt vi oss igen och red lite fortare igen.
När det hade gått ett par timmar så hade jag och min vän fått nog och red tillbaka till fältet där transporten var parkerad. Vi hörde senare att de andra hade fortsatt någon timme till. De hade sett coyoten 4 gånger under den här jakten, vilket tydligen var mycket för ibland ser de ingen alls.
Nu hör det till saken att det är förbjudet att låta hundarna döda coyoten eller räven. Så hur det nu går att kontrollera ett koppel hundar så att de inte gör det är en gåta. Men jakten lades ner när de var rädda att coyoten började bli trött.
Det var verkligen en upplevelse på många sätt. Är det grymt mot djuret som jagas? Säkert.
Men jag tackade ja ändå. Och ångrar mig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar