fredag 26 september 2014

Banan och kranvatten.

De flesta dagarna är bara vanliga dagar. Prosecco, hunter pacing och VIP-filtar är skoj men det är ju de vanliga dagarna som är i majoritet trots allt. Dagar då jag trycker i mig en nästan övermogen banan och dricker pissljummet kranvatten på flaska mellan upphämtningar och avlämningar. Jag är nämligen taxichaufför också i detta bilburna land. 

Ungarna åker skolbuss till och från skolan. Fast oftast hämtar jag Dottern efter skolan, den ligger väldigt nära Crossroads. Då har jag tillbringat mina timmar i stallet redan. Ridit och/eller jobbat. I teorin kan hon gå till stallet, men med fara för sitt liv, vägen har nämligen ingen trottoar och det körs väldigt snabbt där. Så jag lämnar henne i stallet, och ibland plockar jag upp den yngre från skolan, annars tar han bussen hem. Sedan är det ofta någon sorts träning för hans del, baseball eller fotboll, och Dottern ska forslas hem. Köra köra köra.

Om ett och ett halvt år får hon, min lilla, börja köra själv. Det känns otäckt, men en liten del av mig hurrar iallafall.

Här är det förmiddag och jag ska ge mig iväg alldeles strax. En vanlig dag som sagt. Jag ska röja bort ogräs och annan ovälkommen växtlighet runt ridbanorna och hagarna. Perfekt att göra en vacker höstdag. Fast då måste jag se upp för giftig murgröna.


Hu. Där är den. Den ser så oskyldig ut. Men är SÅ lömsk. Du känner inte när du får oljan på dig. Inte förrän flera timmar senare. Då har du vattenblåsor att se framemot, de både kliar sanslöst mycket och dessutom gör ont. Flera dagar.
En del människor är känsligare än andra för oljan, som sitter på blad och stjälk på levande så som döda växter. 
För några år sedan fick jag en reaktion efter trädgårdsarbete. Jag var inte helt uppmärksam på det gröna som behövde rivas upp. Hela min kropp reagerade våldsamt och jag hade vätskande utslag överallt. Det krävdes en omgång med kortison för att lugna ner immunförsvaret. 
Jag undrar. Vad har den där vidriga plantan för funktion i vår herres hage? Giftig murgröna och fästingar, deras existens är livets stora gåta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar