onsdag 24 september 2014

Tvärtomstyrning är inte min grej.

Strax efter att vi hade köpt Milla och investerat i både hovkrats, sadel och mängder av andra pinaler som behövs som hästägare, blev vi med transport. En Hawks, med rum för två hästar och det bästa av allt, ett litet utrymme längst fram där man packa in en stor del av alla dessa pinaler vi nu äger, men också använda som omklädningsrum. 
Det är en tung rackare så vår Chevy Tahoe har fått jobba hårt genom åren.



Tung ja, men inte tillräckligt tung för att man ska behöva något speciellt körkort. Snart kom den dagen då jag skulle för första gången köra det här åbäket till ekipage. Jag och ponnypappan for iväg till en parkeringsplats, stor nog för att jag skulle kunna träna lite svängande (bra att kunna) och backmanövreringar (har också visat sig vara positivt att kunna). Det största miraklet var att det inte blev skilsmässa efter den körlektionen. 
För nej, körningen gick inte så bra. Det där med baklänges och styra tvärtom funkade inte riktigt. 

Men det betydde ingenting, för nästa dag gav jag mig ut på min och Millas jungfrutur. Så länge färdriktningen var framåt gick det galant. Som tur var fanns det alltid någon vänlig själ som kunde backa mig ut ur trassliga situationer. Dvs alla situationer som krävde backande... 
Och (väldigt) sakta men säkert lärde jag mig, och nu, några år senare så hyperventilerar jag iallafall inte när jag lägger in backen. 

Milla hade stor självbevarelsedrift då för några år sedan. Hon bestämde sig för att det var bäst att inte åka transport. Och gode gud, tjuriga Milla är något av det envisaste som finns. Så för mig var det bara att lägga undan frustrationen och räkna till tio, många gånger, och träna om henne. Timmar och dagar av markarbete lade grunden till att hon nu, oftast, lastar sig själv. Jag slänger grimskaftet över halsen på henne och hon trampar upp i transporten. Med en suck. 
Hon är bäst.

PS. Tahoen kommer inte att vara med oss något längre. En sorglig historia fylld av trasiga bromsledningar(?), rost och en kaputt a/c. Att köra transport utan bromsar var spännande. Jag berättar om det en annan gång.
Vi funderar nu på att utöka familjen med en pickup av något slag. 

2 kommentarer:

  1. Vem har inte kämpat med tvärtomstyrning?��men så roligt nu när man kan det. Nu har inte vi så tunga ekipage som du utan särskilt körkort men det är nog lika svårt iblrjan ändå��/Kicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick köra min transport med någon annans större - längre SUV i helgen, och vilken skillnad det var att manövrera den! Till det bättre alltså. Så jag väntar med spänning på ersättaren till Tahoen som kommer att vara större.

      Radera