Lagom lång i ponnymått mätt.

På Dotterns senaste läkarundersökning så beräknade doktorn ungefär hur lång hon skulle bli. Detta baserat på hennes tillväxtkurva hittills, min och ponnypappans längd, och min beskrivning av mor- och farföräldrar. 
Dr Garzia skruvade lite på sig när han skulle leverera domen. 
'Hmmm' sa han (alltså, det här är fritt översatt från en konversation som tog plats för 7 månader sedan), 'jag misstänker att du inte kommer att bli mer än 1.55m.'
Tydligen var det dåliga nyheter i hans värld, men Dottern sken upp som om hade vunnit högsta vinsten. Stackars Dr G blev helt förvirrad när hon glatt förklarade att då kan hon rida ponnyer resten av livet. 
'Ehhhh, jaha' var allt han fick ur sig. 

Dotterns ringa längd och fina ridkunskaper kom väl till pass häromdagen när Jan frågade om hon ville följa med till en tävling imorgon, söndag, och hjälpa till med att rida fram en ponny åt en liten tjej. Det är stort och Dottern är överlycklig, jag däremot räknar dagarna tills hon fyller 16 och vi kan ta itu med körkortet...hon ska levereras till stallet senast klockan 6.15.

På de här tävlingarna fungerar det så att de tävlande, eller de som värmer upp hästarna åt de tävlande, kan träna på tävlingsbanan med alla hindren. Ridbanan är öppen en timme på morgonen innan tävlingen börjar och ibland en stund mitt på dagen.
Det är ingen som 'går banan' på de här tävlingarna och hindren är inte numrerade eftersom de använder samma hinder i olika höjder och konstellationer till olika klasser.

Tillbaka till framridningen. Dottern ska alltså hoppa lille Fancy Feet tidigt på morgonen så att han har hoppat alla hindren och om han har extra bus i sig, förhoppningsvis få det ur honom för lill-tjejen är inte så duktig ännu. Och beroende på Fancys humör kanske Dottern behöver rida honom igen strax innan det är tävlingsdags.

Så här såg de ut i morse. Dottern,
Lill-tjejen och Fancy Feet.
Jag har inte hört hur det gick för dem.

Framridningen på morgonen är ett otäckt ställe. Inga regler gäller och is i magen är ett måste. Speciellt för ponnymammorna som tittar på. 

Hursomhelst, Lill-tjejens division heter Short Stirrup och att översätta det fungerar inte. Kort Stigbygel???
Det är den lättaste divisionen där hoppning är inblandat och ryttarna får inte vara över 12 år. Hindren är ca 50cm eller lägre. Banan består alltid av två hinder på varje långsida och ska ridas i två varv. En klass går i vänstervarv och en klass går i högervarv. Sedan ska ekipaget visa upp sig i en klass där de i grupp bedöms i skritt och trav, åt båda hållen. Till slut i en klass där de rider i skritt, trav och nu också galopp. Vinnare utses för varje klass och den ryttare som har mest poäng blir vinnare av hela divisionen, dvs CHAMPION.

Så jodå, nog får rida hon ponnyer alltid.