Projektet Harvey.

Sötaste fina lilla Harvey kom till oss slagen och rädd. 

Han landade på ridskolan vi höll till på förut med en tråkig historia i bagaget. Han hade blivit importerad från Tyskland ett par år tidigare som en värdefull hopp/hunter ponny. Någonstans på vägen hade det gått helt åt skogen för Harvey. Han hade kraschat in i ett hinder, inte varit så intresserad av att hoppa efter det och med största sannolikhet blivit slagen för hans val att inte hoppa något mera. 
Han kom till oss för tränaren på den ridklubben var känd för att med ett enormt tålamod och kunnande lyckas gå till botten med de olika problem vi människor hade orsakat i hästarna. För oftast är det ju så.

Problemet var att Harvey ägdes av en hästhandlare som var väldigt intresserad av att sälja honom. Så med jämna mellanrum hämtades han för att visas och spendera en provvecka än här och än där. Jag tror inte att jag har helt fel om jag gissar att det 'glömdes' bort att nämnas att han inte hoppade, eller så ville alla testa ändå. Vad vet jag? Allt jag vet var att han kom tillbaka livrädd och stod skakande i sin box. Varje gång.

Priset gick ner drastiskt med varje visning. Hästhandlaren ville bli av med honom och tänkte ta med honom till en hästauktion och det kändes inte helt rätt. Nu var vi ordentligt fästa vid honom och Dottern red honom nästan dagligen. Så på något vis lyckades Dottern och jag övertyga ponnypappan i vår familj att projektet Harvey var något att satsa på. Tanken var att då kunde han tränas i lugn och ro utan traumatiska uppbrott. För att sedan säljas till den rätta köparen. 

En bild säger mer än 1000 ord....

Vi hade beslutat oss. Vi skulle köpa honom. Men under tiden vi höll på att bestämma oss hann hästhandlaren hämta honom och var nu på väg till auktionen. Han fick nyheten att vi ville ha honom och lovade att inte visa Harvey. Följande måndag skulle han komma tillbaka. 
Jojo. 

Hästhandlaren hade lyckats lasta Harvey på fel transport och skickat honom till Maine. Han var nu någonstans 8 långa timmar härifrån (vi mäter oftast avstånd i tid). Så det var bara att vänta. Och jag är inte så duktig på att vänta. Vintern var nämligen i antågande och jag misstänkte att om han inte kommer ner till New York innan snön faller, då kommer han inte förrän till våren. 

Frustrerad övertalade jag min kompis att följa med mig på ett räddningsuppdrag. Så långt ville jag inte köra själv, och motvilligt gick hon med på att köra norrut dagen därpå. DÅ ringde vår tränare och meddelade att Harvey hade helt plötsligt blivit avlämnad på ridskolan samma morgon! 

Framridning. 22 maj, 2014.

Ja, han hoppar igen. Lite. Han är fortfarande rädd och som det ser ut nu kan han inte säljas med hoppning som fokus. Dressyr? Ja med ordentlig träning. Sorgligt nog börjar även Dottern som inte är speciellt lång växa ur honom. Han behöver ett nytt jobb och ett nytt hem. Finns det någon därute som är intresserad?

Harvey fakta.
Han är en German Riding Pony. Han är märkt men vi har inte lyckats spåra ursprunget. Han är mörkbrun, cirka 130 cm hög och så himla söt. Tråkigt nog är han rätt så tuff att rida så mindre och oerfarna barn kan inte rida honom. Han är helt enkelt för liten för sin personlighet.
http://www.equine.com/horses-for-sale/horse-ad-3332185.html