Det finns alltid något att göra i stallet. T.ex rida ut hästar till hagen, speciellt när Ponnymamman vill åka hem på kvällen. |
Så mycket tid som jag spenderar där är jag den gråa (njaa) gammelmormor till stallråttorna. Den som aldrig försvinner. Jag hjälper Jan, stallägare tillika tränare, ett par timmar om dagen. Mitt sommarprojekt var att röja på vinden. Just det. Plus trettio och luftfuktighet man kunde ta på, så underbart. Jag försökte intala mig att det var renande för kroppen att svettas. Mycket. Så jag röjde, sorterade och organiserade. Svettades, drack vatten och blinkade förvirrat i solljuset när jag kom ut med spindelväv i hästsvansen.
Alla lådor skulle gås igenom, skräp skulle slängas och hundra miljoner hästtäcken plockades upp, kollades och veks ihop igen. Under tiden sorterade jag bort slitna vojlockar och benpaddar och lyckades få ihop en enorm sopsäck full med dessa. Jag hade nämligen en plan.
Varmt och gott för hundarna som inte blir adopterade. |
Och idag gjorde jag slag i saken. Jag körde säcken till Putnam Humane Society. PHS är ett hund- och katthägn, där hamnar upphittade och bortlämnade hundar och katter. De, i motsats till många andra liknande organisationer, avlivar inte djuren efter en viss tid. Men usch, vad det är sorgligt att gå runt och se de ledsna hundarna i sina fållor. Jag vill ta hem dem alla. Eller nej egentligen inte. En helt ovetenskaplig gissning är att ca 90% av hundarna antingen är pitbull eller pitbullblandningar. Fel hund till fel ägare?
PHS lever på donationer, antingen pengar eller grejor de behöver. Och de behöver definitivt vojlockar och benpaddar att bädda med nu när det börjar bli kallare ute. Det är ju så här att om man donerar pengar eller varor till en 'non for profit' organisation så får man använda värdet på det donerade som skatteavdrag. Alla vinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar