Början av allt.

Mitt liv som ponnymamma började sent en sommarkväll år 2005, min då 5-åriga lilla tjej grät sej till sömns efter första dagen på ridlägret. Jag gick in i hennes rum och undrade vad som var fatt.
"Jag vill att Peanut ska vara miiiin" grät hon.
Japp då var det kört. Jag var härmed en ponnymamma.

Dottern och Peanut, 2005.

I rättvisans namn ska det väl nämnas att jag är lite mer än "bara" ponnymamma, men det är den delen av mitt liv som jag kommer att skriva om i den här bloggen.
När jag är hemma i Sverige finner jag att jag ägnar timmar åt att bl.a förklara skillnaderna mellan de olika tävlingsformerna vi utövar här, jämfört med i Sverige.
En enkel jämförelse är hur inches och feet relaterar till centimeter och meter. Eller i det här fallet hunter seat och equitation klasser i relation till hoppning och dressyr.  I min erfarenhet som inflyttad svensk känner jag samma förvirring inför båda företeelserna.
3/16 av en inch?? Ni fattar ju. Likadant känner jag inför ett tävlingsprogram när Dottern ska tävla. Schooling hunter eller maiden eq?? Just det ja. Sammanfattningvis: krångligt eller enkelt att förstå.
Eftersom Dottern började med det allra enklaste, walk-trot som det passande heter eftersom det är allt barnen gör, så har jag plockat upp lite kunskap under åren. Lite. Oftast så säger vår tränare, Jan, till mig var jag ska vara, när jag ska vara där och till vem checken ska skrivas, och sedan löser det mesta sig på vägen.
Som tur är, så är ju tävlingarna bara en liten del av vad vi gör.

Dottern och Harvey, 2014.