De 'riktiga' tonåren.

När vädret blir riktigt risigt, då stängs skolorna. Igår var det en sådan dag. Underkylt regn landade som is. Snart var världen täckt av ett tunt islager.

Det är inte rimfrost på träden
i backen utan is. Vägen och
stallplanen var också täckta
av is. Slirigt....

Det passade enormt bra att jag inte åkte till stallet utan stannade hemma. En vattenledning på vinden (i stallet) frös och brast. Hela vinden var en våt sörja eftersom det hände under natten. 

Nelson, en av stallskötarna, blev hjälten i dramat. Han borrade helt sonika ett par hål i golvet. Handlingskraftigt och bra. Fast då blev det ju blött nere i stallet istället. 

Sa jag att jag tog ett bra beslut när jag stannade hemma?

Imorgon kliver min kära Dotter in i, som hon själv säger, de riktiga tonåren. Då fyller hon femton år. Hur gick det till?

Hon är en tuff en som ser ordet 'nej' som uppmaning till debatt. På något vis vinner hon nästan jämt. Och vi, föräldrarna, står där än en gång och undrar hur det gick till. Hon vet att hon inte kommer långt med gnäll, bråk eller tjat. Det är sannerligen en gåva hon har och samtidigt som jag blir galen på henne pga just det - beundrar jag henne väldigt.

Men hon jobbar hårt i skolan och i stallet. Hon började jobba för lektioner när hon var elva år och har på så vis vunnit respekt hos sina tränare.

Det är med en liten släng avundsjuka jag beundrar hennes talang i ridningen, men följer självklart med spänning och stolthet hennes utveckling. 

Den tjejen har en drive som heter duga.

Hon är en rolig tjej med en stor portion humor, och när vi inte är upptagna av att vara mor och tonårsdotter så har vi riktigt roligt tillsammans.

Det är inte bara hästar....
På kanotpaddling i Everglades
julen 2013.

Nu ska jag ändra i min profil, för efter imorgon stämmer inte hennes ålder och Harvey bor i Florida. Marsvinet, ja det är inte i frysen något mera. Gudskelov.

  Läs här om hur jag blev Ponnymamma!

PS. 
Jag vill klargöra lite. Det kändes inte helt rätt när jag läste igenom vad jag skrev igår.
Vilken frisk tonåring vill acceptera ett 'nej' när det gäller något de vill ha/göra? Det är sant. Men vad jag inte skrev var om sättet hon löser de små fartguppen som ett 'nej' utgör. Med en fantastisk energi och positiv strategi lyckas hon oftast få iallafall mig att tvivla på varför jag tog det negativa beslutet till att börja med. 
Fördelar läggs fram, sunt förnuft åberopas och stor envishet används. 
Det bästa är att när det för ovanlighetens skull inte blir som hon hade tänkt, då rycker hon på axlarna och går vidare mot nästa fartgupp.
Vi, som utgör fartguppen i hennes liv, står kvar, utmattade, lätt förvirrade och har helt glömt vad det var vi egentligen ville.
Ponnypappans levebröd utgår bland annat från att vara i tuffa diskussioner med stora företag. Förra året kom han hem från en resa mitt i en het debatt mellan mig och Dottern. Jag skickade in honom i lejonkulan och väntade med spänning. Efter en stund kom han ner och sa med en suck, "she has a point....". Jag kunde inte annat än att skratta. Det här var något som han och jag hade diskuterat innan och vi var på samma linje. Trodde jag. 

Men men. She had a point.