lördag 10 januari 2015

Kommer ni ihåg ryktningen?

Är det någon som ryktar hästarna nuförtiden?

Jag gör det väldigt sällan. Tänk, det var ett av budorden i stallet när jag växte upp. Hästarna skulle banne mig ryktas. Stövet skulle skifta i ljusgrått eller helst vara vitt. Använde man en sådan här skrapa (nedan) då var det sport att knacka ner stövet i stallgången i form av hästens namn. Använde man en oval skrapa så var det frågan om hur många stöv ovaler en plikttrogen skötare kunde producera. För vi visste sanningen. Rikligt och vitt stöv visade hur ren hästen var, alltså hade den flitiga skötare. Och alla ville vara duktiga.
Det gick inte att gömma sig från så påtagliga bevis på skötarkvaliten.



Har jag nämnt hur kallt det är i stallet??
Just det. Och idag när jag skulle rida bråkstaken var jag djupfrusen redan när jag började borsta henne. Då slog det mig att om jag ryktar henne på det gamla goda sättet, då blir jag varm och hennes blodcirkulation borde gå igång. 
Hon har inte lärt sig att hästarna tycker om den massage som de långa, svepande och lugnande ryktrörelserna ger. Inte alls. Tjuriga märr. Men det fick hon stå ut med.


Så snart jag började gno på henne kom jag ihåg nyttan ryktningen har för mig också. Mina axlar är stela som vattenslangar i ett vinterstall. Det var segt och smärtsamt. Mycket sorgligt. 
Att rykta fungerade som sjukgymnastik för mig för flera år sedan. Vi hade precis köpt Milla. Strax innan det, hade mina tre hundar tillsammans bestämt sig för att jaga in den kaxiga lilla terriern Albert på hans tomt. Det var synergi som bäst. Tre hundar som med kraften av minst fem drog iväg efter Albert. Och jag seglade efter. Men då var min vänstra axel kvaddad redan. Veckor av sjukgymnastik följde. Men jag blev inte riktigt bra förrän jag började rykta Milla varje dag.
Och hur vet jag att hunden heter Albert kan man undra? Jo, för ägaren stod på trappan och ropade på honom medan Albert sprang runt på gatan och eggade upp mina hundar. Han visade inte en tillstymmelse av intresse att gå och hämta sin hund. Ett par veckor senare var elslingan nergrävd och Alberts försök att springa ut på gatan belönades med en rejäl stöt.

Nuförtiden dammsugs hästarna.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar