Facebook, Maroon Five och IEA.

Ni vet hur det är. 
Ingenting är sant förrän det är verifierat på facebook med ett stort antal 'gillar'. Och helst ett fotografi för att illustrera sanningen. 
En ny sång kan bara inte räknas som bra om den inte har spelats åtminstone tre gånger under vägen till stallet. Då ingår det tjugo minuter i bilen och en del flippande mellan radiostationerna. Det bästa är om den spelas parallellt på två olika stationer.

Iallafall finns det vissa hållpunkter som vi söker i livet, detta för att lättare kunna förstå vad som händer runt oss, och det utan att använda för stort energislukande tankearbete.

IEA laget kan nu pusta ut. De nya IEA lagjackorna har äntligen blivit levererade! Alltså har vi därmed, likt en nyhet på facebook eller en Maroon Five sång på radion, verifierat att vi är ett lag. Och banne mig, ett lag att räkna med. 

Sprillans nya. Vik ränderna är fortfarande synliga. 

Ellie kom igår. Det är en hel del hästar som kommer och går, och ofta hinner jag inte med i svängarna. Det är en hel del hästar i cirkulation. Jan letar hästar till specifika personer och då finns det en lista med kriterier som hästen måste möta, och hon letar efter lämpliga ridskolehästar. Då är nyckelorden 'billig och bra'.
Ellie är en Irish sporthorse. Hon är enligt hörsägen riktigt fin, kan tydligen gå 3 foot hunter och har det bästa temperamentet. Men först måste den tjocka torkade leran bort och hon behöver definitivt klippas. Hon stod på ett lerigt fält när hon hämtades och har inte jobbat på en väldigt lång tid. Men hon har de största öronen och de mildaste, snällaste ögon jag sett på en häst.
Tänk så godmodigt de här hästarna låter sig fraktas runt. 

Ellie.

Två som inte kommer att fraktas någonstans är våra vänner Peaches och Priscilla. Idag snöade det på dem. Men de två raggiga bestarna bryr sig inte om något så oväsentligt som väder bara lunchen kommer när den ska.

Priscilla.

Peaches.

Jag och Milla hade hopplektion idag. Fokuset låg på att länga och korta henne. Har man bara värmt upp henne ordentligt och fått upp ångan så är hon väldigt justerbar. För hur tjurig och full av åsikter hon är, kan hon också vara väldigt lyhörd och känslig.

Jag grejade lite med Sunny också. Jag försöker få in känslan för craniosacral therapy på honom, jag lärde mig det på människor när jag gick i akupunkturskolan. En sagolik metod. Vi hade jättefin kontakt i en lång stund, men så började han helt plötsligt slänga runt med huvudet och rätt så aggressivt bita sig i frambenet, rätt högt uppe (kommer inte ihåg muskelnamnet just nu- på något språk). 

Jag började väldigt försiktigt massera, eller egentligen bara hålla och värma området. En vibration, först svag, letade sig fram till min hand och sedan växte den. Det kändes som hela muskeln vibrerade. Sunny klippte med öronen och stod blickstilla. Så kom den. Gäspningen. Som aldrig ville sluta. 

Jaha, då var vi färdiga. 

Dessa otroliga hästar.