Jag hade tydligen missat det tidigare samtalet OCH meddelandet på voicemail. Dottern ville hem. NU. Hon var färdig och det var kallt.
Så jag åkte direkt. Ville ju inte att lilla pärlan skulle frysa.
När jag kom dit var stallet stendött. Tyst. Bara en lampa tänd. Ingen i sadelkammaren. Men jag hörde röster. Från baksidan där de hästarna som går ute på natten håller till. Sjungande röster, det var visst menat att vara en av Taylor Swifts senaste. Mycket kan hon, Dottern, men att sjunga är ju inte en av hennes talanger.
Därute var de, Dottern och två kompisar, skrålandes i kylan.
Det är säkert många hästar som kommer att ha mardrömmar i natt.
Usch vad stallet är extrakallt när kvicksilvret sjunker. Toaletterna och sadelkammaren är något uppvärmda, för övrigt är det som att vara ute fast man är inne. Det är inte ens vindstilla. När dörrarna står öppna är det som en vindtunnel därinne. När dörrarna är stängda är det ändå halv kuling i stallgången. Låt mig bara säga att bygget är definitivt välventilerat.
När jag kom dit på morgonen fanns det inte så mycket att göra. Jag ledde tre hästar som inte kunde ridas av olika orsaker, min vän Sunny en av dem. Han tyckte att det kändes helt ok att skutta runt och småstegra sig, behövde väl kolla att höften höll. Den höll.
Men sedan gick jag hem. Ingen bra dag för småpyssel runt stallet.
I det här vädret kändes det extra skönt att planera lite inför vinterlovet som delvis ska firas i FLORIDA. Dottern ska få rida hos en av Jans vänner som gärna tar emot lite extra rid- och eventuellt tävlingshjälp.
Självklart ska vi besöka Harvey!
 |
| Regnbåge och isläggning på samma gång! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar