Vi packade och gjorde iordning för julens stug- och skidresa idag, så det var snålt med tid för mig att rida. Men rida ville jag, för vi kommer nog inte tillbaka förrän på tisdag kväll. Om, och bara om, vädret och ungarna samarbetar. Annars blir det tidigare. Det är inte värt plågan. På något sätt.
Dottern lämnade jag av tidigt i stallet så hon fick beta sig igenom listan med hästar att rida.
Svullnaden på Kenzies framben, som var tjockt som en stock i tisdags, hade som tur var gått ner. Hon hade sprungit runt i hagen och lyckats få till ett rätt så djupt sår på frambenet och det hade tydligen blivit infekterat. Men idag red Dottern henne och hon haltade inte alls, utan var bara ovanligt vild eftersom hon hade stått inne ett par dagar.
Jag hade både bråttom och var lat så det fick bli barbacka ridning ut i skogen. Milla är så bekväm i både trav och galopp, det är en fröjd att rida henne barbacka. Jag kände hur all julstress bara gled av mig när hon sparkat bakut färdigt (även det relativt bekvämt) och hon tog fart upp över fältet mot det övre fältet och skogen. Där måste vi skritta för det alltid lika farliga tältet står precis där det brukar stå, som alltid packat med monster.
Jag kom på mig själv att sitta där och le fånigt i vårsolen. Fåglarna hade vaknat till och levde om, längre in bakom stenmuren. Tio plusgrader kändes skönt och jag blev till och med varm där jag red i en fleecetröja.
Vårsolen ja. Eller hur? Det kunde lika gärna ha varit Annandag påsk som Annandag jul.
Det kändes bakvänt att packa skidkläder. Men tydligen är det kallt nog häruppe i Catskills mountains, för omkring hälften av backarna är öppna.
För övrigt var det en stor dag för mig, jag har äntligen 32GB till mitt förfogande. Vilken frihet! Jag kan ladda ner vilket skräp jag än känner för, och det får plats. Jag undrar hur tankegångarna gick när det blev en 16 GB förra gången.
Ren och skär galenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar