I tomtemors tjänst. Min julafton som kusk.

Jag, Tammis, Åsa och Lill-Mia, sicket gäng!
Vi fyra var tillsammans en julafton för många år sedan och det är nog mitt bästa julminne. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilket år det var, var jag sjutton år kanske?

Det finns inget jag kan tänka mig som är mer mer fridfullt och stämningsfullt än att vara ute och köra häst och släde i mörkret på julaftonseftermiddagen. Två saker var självklara i det här fallet eftersom jag bodde i Kiruna; det var mörkret och snön. Underbar bjällerklang och snö som knakade under medarna gjorde att vi kände oss som om vi travade genom ett julkort av Carl Larsson.  

Jul!!!

Jag var kusk, Åsa var tomtemor och Lill-Mia var tomtenissa. Tammis, en av våra ridskolehästar, var hjälten i det projektet. Han hade rykte om sig att lägga sig ner mellan skaklarna om han blev less, så det var lite spännande att vara ute och köra honom. 

Vi hade vårt schema som vi hade provkört ett par dagar innan. Tomtetjänsten erbjöds mellan klockan två på eftermiddagen och klockan nio på kvällen (tror jag att det var). Tomtemorsan och tomtenissan hade cirka tio-femton minuter i varje hus. De hann överraska förväntansfulla barn, dela ut julklappar och äta julgodis som de bjöds på, och sedan skynda ut så vi kunde köra vidare. De äldre tomtarna fick ofta smaka glögg och annat värmande, så de kunde ofta bli väldigt, eeeehhh, underhållande ju längre kvällen led.

Åsa och Lill-Mia tog hand om den kreativa delen med ett uppträdande var tjugonde minut, jag skötte det praktiska som att ställa dem framför rätt hus på rätt tid. 

Men så naturligtvis hände det.
Jag skickade in dem i fel hus. Ojdå. De hittade säcken med julklappar enligt mina fina instruktioner, och definitivt överraskade familjen som bodde där!
Tänk vad jobbigt för föräldrarna som på något vis skulle förklara för barnen varför de körde iväg tomtemor. Det gör man ju bara inte...

Härliga minnen. Det var ju före selfie besattheten slog till med högkvalitets kameror på mobilerna. När jag tänker närmare på det så var det långt innan vi ens kunde tänka oss att ha en telefon i fickan. Som fungerar. Alltså, det som måste vara den gamla goda tiden.
Hursomhelst så har jag inga kort på oss eller på någon annan i Kiruna Ridklubbs tomteavdelning.

God Jul på er!!