Harvey reser självklart med nyverkade hovar. För att få föras över statsgränsen måste veterinären intyga att han är frisk och inte har feber. Egentligen, vad säger det? Eftersom intyget gäller i trettio dagar. Nåväl. Inte mina problem.
Harvey har sin biljett färdig och åker helt säkert nästa vecka. Vi har inte fått besked exakt vilken dag det blir, men ju tidigare desto bättre.
Det är ju bäst att liksom riva av sig plåstret snabbt med ett enda ryck och bli av med smärtan.
För att sedan torka tårarna och gå vidare.
Jag är så blödig att jag blir trött på mig själv.
Igår när jag hämtade Milla från hagen, kände jag hur Harvey kom upp bakom mig och försökte ta min mössa. Förvånad vände jag mig om och då stod han där och såg ut som en leksugen hundvalp. Då brast det för mig. Igen. Ja, han måste fara nu.
 |
| Första kortet på Harvey efter vi hade köpt honom. |
Vårt ridutbyte, Milla mot Kenzie, gick galant. Tösen som ska ta lektioner på henne fick galoppera för allra första gången och det på Milla. Hon var överlycklig. Perfekt minsann. Då kan Dottern disponera Kenzie nästan som sin egen.
Äntligen är det full fart mot hoppning ('jumpers'), precis vad hon ville.
Hoppa högt och rida fort.
Det är en typiskt grå decemberdag. Luften ligger tjock som en blöt yllefilt. Helst skulle jag vilja stanna hemma. Tända ljus och sådant som hör till. Gräva fram lite julpynt.
Och vem vet, kanske till och med städa?
Nä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar