När Dottern började rida var det Jenny Craig. När hon precis hade börjat rida undrade jag försynt om det inte var lämpligare att hon red på Jenny. Hon var mer i Dotterns storlek än Quincy, som var en Morgan. Då fick jag bara en huvudskakning och ett medkännande skratt till svar.
Nej Jenny Craig kunde man inte lära sig att rida på. Det krävdes lite jävlar anamma för att rida henne. Det krävdes jävlar anamma för allt man gjorde med Jenny. Hon var inte elak, men hon gick vart hon ville när hon ville. Att leda henne genom vår väldigt långa stallgång gav upphov till uttrycket 'shoe surfing'. Om hon var ute i hagen med hennes bästis Grandy, en 175cm hög Hanoveranare, när det var lektionsdags, ja då ledde min pyttekorta Dotter Grandy, under tiden Jenny släpade iväg med mig på äventyr.
'Jenny Craig' är ett varumärke för bantningsproduker, ett helt koncept med möteslokaler och invägning. Lite som Viktväktarna tror jag. Mycket passande namn på den lilla kanonkulan!
Här tävlar Dottern på Jenny Craig, i walk-trot-canter. Hon var själaglad för sina femteplatser för då fick hon rosa rosetter. Det är väl den bästa ide´n någonsin - att göra femteplatsen rosa, för vilken liten flicka vill inte vinna rosa rosetter?
När vi flyttade in på Crossroads träffade vi på det här lilla trollet. En av tjejerna som ursprungligen flyttade dit med oss börjar närma sig trettio, och hon berättade att Oliver var med i tävlingscirkusen när hon var liten. Han har nog kört hårt i närmare tjugofem år. Förra året var han med på Joe Fargis cliniken!
 |
| Jag trodde knappt mina ögon. Liknande färg, storlek och utformning som Jenny i det gamla stallet. |
Little Black Olive är inte många år från trettio. Han bor utomhus i ur och skur och kommer in för sina två-tre lektioner varje vecka. Senast i somras var han iväg på en tävling och skuttade runt en hunterbana, två fot hög. Inte högt, men ändock aktningsvärt. Dottern säger att han är lat, men det har han förtjänat tycker jag, och när han går så pinnar han på som bara den. En härlig grabb!
Julen närmar sig. Till min glädje kör stalltjejerna ett 'secret Santa' system till julen. Då slipper vi köpa presenter till var och en av kompisarna. Istället så drar de var sitt namn och behöver bara köpa bara en present till just den personen, sedan träffas de i stallet och byter klappar. Egentligen ska ju en utomstående dra namnen, och sedan säga till var och en vem de fick, så att de inte vet vem som köper åt vem. Då fungerar det bäst. En hemlis liksom.
Men det vore ju för bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar