Ingen lustgas för MillaShilling.

När jag går till tandläkaren står alltid tuben med lustgas och väntar på mig. Det hjälper självklart att tandläkaren är makens kusin, då får man som man vill. Oftast.
Jag är nämligen skitskraj för tandläkaren. Eller rättare sagt, skitskraj för allt vad hon har för sig inne i munnen med borrar, skrapor, sugar men värst av allt - den vibrerande, skriande, ilande tandstensborttagaren.

Idag var det Millas tur. Jag tänkte alla mina mest positiva tankar för att inte överföra min skräck till henne. Hon ryggade tillbaka in i ett hörn i boxen när Russell gick in för att hämta henne. 
Men sedan var hon med på allt! Till både min och Russells stora förvåning. Och som han uppmärksammade, "it looks like she is as surprised as we are" (att hon var så lugn).
Härligt. Ingen brems. Inga lugnande sprutor.

Milla och Russell bekantar sig.

Jag har ju blivit tillsagd att hon bör kollas och raspas var sjätte månad, men med vår flytt och allt annat som har hänt glömde jag bort det.
Nu hann det gå ett år sedan sist och hon hade hunnit få massor av skarpa kanter i munnen och också sår på insidan av de tjocka hamsterkinderna. Usch då. 

Då kanske det inte är helt konstigt att hon har varit extra påstridig om vad hon vill och inte vill göra? Alltså, för att uttrycka sig milt...

Inga problem!

Märkligt nog gick det här också bra.

Jag pratade lite med Russell om hans yrke. De här 'tandläkarna' utan veterinärutbildning har liksom oss akupunktörer fått kämpa för att få utöva sitt yrke. Från veterinärsidan har det lagts fram motioner som skulle begränsa raspandet till enbart veterinärer eller veterinär assistenter som jobbar direkt under en veterinär. Men det slutade med att de här icke-veterinär utbildade 'tandläkarna' har rätt att raspa tänderna på hästar men bara manuellt, de får inte ge hästarna lugnande (HAHAHAHAHAAAA...!!!!) eller naturligtvis inte utföra några ingrepp. Det är ett hantverk och visst finns det duktiga utövare och sådana som inte ens borde få komma nära en häst.

Och liksom inom akupunkturen så skiftar lagarna från stat till stat. 

Jag lovade Milla att Russell kommer tillbaka i augusti igen. 

Dottern och jag avslutade dagen i en fantastisk second hand affär full med allt möjligt en ryttare och hästägare kan behöva. Hon hittade två par ridbyxor och en skjorta som blir finemang i Florida. Jag hittade ett vintertäcke och en 'sportbehå' (en sådan där spandex affär som ska skydda hennes rediga bringa från skavsår av hennes nuvarande täcke) åt Milla.

Den rara ägaren frågade oss var vi red och vi svarade Crossroads. 

"Oh", sa hon, "they are so nice there!", vilket sedan ledde till att vi inte behövde betala, istället skrev hon upp mitt namn och vad vi valt ut i en bok. Och när jag provat täcket på Milla kunde jag då vara snäll och ringa henne och berätta om jag ville behålla det eller inte? Och då kan jag betala resten. När jag har vägarna förbi.... 

Helt plötsligt finns de där. 

De som får en att tro på mänskligheten igen.