Andjakt i snön.

Första arbetsuppgiften jag blev ålagd att göra var att spåra och förhoppningsvis fånga en skadad and. Lite omväxling från vojlocks tvättningen.
Glad i hågen gick jag till baksidan av ridhuset där stackaren skulle ha gömt sig under en transport. Naturligtvis den enda transporten som inte var framskottad. Snön hade drivit och låg lårdjup runt hela transporten. Och även om jag har korta ben och det lårdjupa mest troligen var knähögt för Bernado, så var det en hel del snö. Så efter att ha plumsat mig fram till transporten och grävt en grop så att jag kunde kika in under den var det bara att acceptera att att and-eländet hade dragit. 

Så såg de ut, de små fotspåren. De ledde in under transporten, och jajamän, ut på andra sidan. 
Jag hoppas att han klarar sig, var han nu kan vara.
















Efter lite pyssel med di gamle, Rainbeau och enögde Barney, var det dags att rida Milla. 
Det var längesedan jag red i snön, men idag sken solen och det orörda fältet var så inbjudande så jag kunde inte låta bli. Hon tyckte att hela världen såg hemskt farlig ut nu när den var inbäddad i gnistrande snö. Jag övertalade henne att gå upp till det översta fältet. Men där blev det för mycket för henne. Så efter ett par rediga bocksprång drog hon iväg hemåt. Det var bara att hänga på tills jag fick stopp på henne men hon fortsatte med att smågaloppera på tvären hela vägen ner. Det är alltid roligt när det händer något!

Så på alerten!

Imorgon lämnar jag Sachi till henne Guiding Eyes godkända hundvakt. Hon ska spendera veckan med sin mamma och kullsyrra. Det blir skoj för henne. 

Därför att på torsdag rullar vi mot Florida. Avfärd på eftermiddagen och om allt går som planerat styr vi in från Shotgun Road i Davie cirka 22 timmar senare. 

Två nätter i Davie hos Harveys nya familj och sedan blir det Wellington för hela slanten.

Jag kommer att gästblogga hos Hippson igen samtidigt som jag ska skriva på mitt projekt om Stonebridge Sport Horses. 

Det kommer att bli gudagott att komma härifrån ett tag!