onsdag 27 maj 2015

Siffrorna i mitt liv.

Inte för att det nu spelar någon roll. Egentligen. Men ändå!
10 115 sidvyer när jag skriver det här. Nu tog det ju omkring åtta månader att komma dit, men vafan! Jag är väldigt nöjd.

Det är ju det här med att mäta allting. För att liksom få grepp om verkligheten. Så man kan jämföra om något är bra eller dåligt. Stort eller litet. Få eller många. 
Jag har en kompis som alltid frågar, "hur många kom till festen/hur många var ni" om jag berättar att antingen har jag varit ute på partaj eller anordnat fest hemma. Och när hon får det numret kan hon antagligen värdera om det var en rolig tillställning eller inte. 
Så är det. Whatever floats your boat.

Siffror är viktiga. Jag älskade matte, ända tills derivatan misslyckades med att ta sig in i mitt liv. Så var det med den kärleken. Ganska begränsad kärlek insåg jag sedan när jag inte kunde hjälpa Nina med matten redan i 7:an eller om det var 8:an.

Så ställer man sig på den där förbannade vågen. Siffrorna lyser ofta hånfullt. Vad den än visar är det för mycket. Så jag har slutat att väga mig helt enkelt. Detta i rent förnekande av den sorgliga situationen som uppenbarar sig där man står utan en tråd på kroppen, nykissad på morgonen och drar in magen - som om det skulle hjälpa - och aldrig blir nöjd. Jag låtsas att batteriet är dött. Att jag undviker vågen har inget att göra med mognad eller någon slags jag-älskar-mig-som-jag-är-insikt. Icke. För såpass med insikt är jag beskaffad med.

Ålder. Femtiokrisen kom som ett brev på posten. Va?! Det trodde jag inte om mig. Jag seglade ju lätt genom fyrtio-årsdagen. Inga problem.
Fem Noll, de blev mina fiender.

Nu lyssnar jag på Måns. Jag hade inte hört hans bidrag alls förrän facebook exploderade under lördag kväll. Då blev jag riktigt nyfiken. Början på Heroes är beroendeframkallande. Sedan är det mest en upprepning. 
Jag är säker på att Måns var väldigt nöjd med hur siffrorna gick hans väg i lördags. Ett klart mått och erkännande på honom som artist.

Igår blev siffran 1 intressant. Sachi hade sitt ultraljud för att kolla dräktighetsstatusen. 
Vi såg EN enda valp! Mycket ovanligt.
Den här gången blev hon inseminerad två gånger med fryst (tinad?) sperma. Då räknar de med ett lägre nummer valpar, men EN? Jag fick lära mig att frusen sperma kan leva 2-6 timmar i livmodern så det gäller att pricka in ägglossningen. Detta i jämförelse med färsk sperma, placerad i livmodern genom insemination eller på naturlig väg, som kan överleva i livmodern upp till 8 dagar. Lite skillnad.
Det är svårt att ta Sachi på allvar nu när hon pustar sig upp för backen och har sin mest hungriga blick. En valp? 
Allvarligt Sachi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar