Skrytinlägg av en stolt ponnymamma. Ni är varnade.

Jag slänger fram det på en gång. Så att det är gjort.
Nina gjorde sin första "catch ride" igår!! 
Jag vet inte ens hur jag ska börja att översätta det. Existerar det ens i Sverige? Jag har ingen aning.

Så här var det. Hon höll på att värma upp Mimi inför hoppningen på Old Salem Farms stora vårtävling. Då kommer det en tränare fram till henne och Jan och undrar om Nina möjligtvis kunde tänka sig att rida den här ponnyn i den första klassen av divisionen. Ponnyn behövde hoppa runt på banan en runda så att ryttaren (ägaren?), en liten tjej, kunde få en trevlig runda utan, förhoppningvis, några problem.

Naturligtvis gjorde hon det. Det hade gått bra ända till de sista två hindren då ponnyn hade hoppat lite långt. Men det viktigaste var att ponnyns ryttare red nästa runda och då gick det jättebra. Jag vet inte om de placerade sig, men tränaren var väldigt nöjd med Ninas insats. 

Nina var jätteglad över erbjudandet och det börjar visa sig att hårt arbete betalar av sig. Catch riding är ett fantastiskt sätt att få erfarenhet och bli sedd på tävlingsbanorna.

Allt detta fick jag per telefon när jag satt och väntade på att Bens baseball match skulle börja. 
Ben spelade bra, han var catcher igår (tydligen dagens tema) och skötte sitt jobb med bravur i hettan. Fast laget förlorade båda matcherna. Vad som gladde mig extra mycket var att jag hörde hur han hela tiden var uppmuntrande och hejade på de andra i laget. 
Det värmde modershjärtat.

Så här der det ut när han är catcher.