Häst helg i New Jersey.

Nä, stegen blev inte använd, men en teori växte sig starkare under helgen och det var att av någon outsäglig anledning förde den tur med sig där den stod i min transport. Jag är inte helt säker på hur det hänger ihop. Men det gick bra för alla ryttarna och till slut hängde det många fina rosetter på den obligatoriska skrytväggen.

Jag hämtade en av tjejerna på lördag morgon för vidare transport till tävlingen. Då, precis när vi lämnat motorvägen kom det en björn springande över ett fält. Den styrde rakt mot vägen så jag hann sätta igång och väja, men precis då vände den och sprang tillbaka.

Jag hann tro att det var en stor hund, men min navigatör hade fått för sig att det var en katt(!!). Jahapp. 
Och inget kort så klart.

Däremot har jag ett kort på en hemskt företagsam hästgranne. Han försökte norpa rosetter från oss.

Jag var mäkta imponerad av hur Jan lyckades hålla ordning på när alla skulle tävla. Oftast tävlar man ju i en division, alltså ett flertal hopprundor och en markarbete. Klasserna var så stora att divisionerna var uppdelade i grupper. Ungefär fem ekipage utgjorde en grupp. De turades om att hoppa sina banor och sedan gå tillbaka till stallet och sedan tajma in när det var dags för markarbetesklassen. Jag försökte få något hum om när Nina skulle tävla och det mest specifika svar jag fick var, "sedan". Då gav jag upp. Ingen ide att försöka hålla koll och oroa sig för att hon inte skulle vara i tid.

Nina och Kenzie börjar klicka riktigt bra nu. De placerade sig sexa i en klass och tvåa i en annan. Av tjugofem ekipage. Deras sista klass, där de kom tvåa, hade ett intressant upplägg. Power and speed, heter den. 

Jag har aldrig sett det förut, fast det behöver ju inte det betyda något förstås... 

Iallafall, de första sju hindren hoppas och är man felfri efter de så är resten av banan på tid. Så det var ordentliga accelerationer efter sjunde hindret. Fick man fel så signalerades det två gånger och då var det bara att lämna banan. Inte nu att det var någon större skillnad på Kenzies fart. Nina vågade sig på, och lyckades med några rätt så aggressiva svängar. 

Det mest minnesvärda var markarbetesklassen Nina red på Mimi. Det var tjugonio ponnyer inne på ridbanan samtidigt! Att domaren hade svårt att välja placeringarna var helt klart då Mimi inte placerades sig alls.

Tjugonio!!

I slutet av en hopprunda blev det kortslutning för Nina som helt sonika glömde de två sista hindren. Hon avslutade sin ritt och vi var helt ställda, för skulle hon inte fortsätta på sista långsidan? Vi klappade ändå. Och Nina var arg.

Golfbilarna. Det här är den vi kallade limon (limosinen). Den hade en massa fina funktioner. Att köra den var bara en liten del av användningsområdet.

Lunchställe och lekstuga. Det gick lika bra.