Vi tog med en stege. Man vet ju aldrig.

Nina och jag hade lastat Kenzie och Mimi och styrde ut från stallplanen. Precis innan vi skulle svänga ut på vägen kom ett text från en av tjejerna som redan var på tävlingen. "Please bring a ladder", stod det. 

OK, Nina fick springa tillbaka till stallet och med hjälp av snälla Gelbo kom de med en 2.5 meter hög stege. Vad de nu skulle ha den till på tävlingen? Vi båda funderade över denna önskan, men vad vet vi? Vi har aldrig varit iväg på en stor tävling med så många hästar. 

Det tog precis två timmar att köra dit och det genom ett underbart landskap, kuperat och öppet. Där fanns också massor av kyrkor utslängda lite hipp som happ i buskarna. Nina konstaterade fascinerat att vi såg skolbussar parkerade bakom hus lite här och där. Det kanske är så, sisten av behåller bussen över natten? 

Tävlingsplatsen är enorm och jag kunde räkna till 6 stora tältstall, och jag vet inte hur många ridbanor och framridningsbanor som var aktiva samtidigt. Långa rader med husbilar som de smarta valde att bo i. Allt det här ligger mitt ute på vischan så jag kunde inte ens tänka mig var hotellet ligger. Antagligen en bra bit bort. Men det får jag se imorgon för då åker jag dit och stannar tills på söndag.

Iallafall, vi möttes av ett asgarv när vi släpade ut stegen ur transporten. De behövde inte en 2.5 meter hög stege, utan en liten tvåstegs trappstege för att underlätta uppsittningen. Hoppsan.

Det behövs ett helt team av skoputsare,
ponnyputsare, uppmuntrare och tränare
för att få till den perfekta ritten.
Och ja. Duktig ryttare och välriden ponny
också. 

En hel armada golfbilar, det blir mycket busåkning...

Bella och Rosie fick naturligtvis följa med.

Alla stall har en "skrytvägg". Det ser fint ut efter två dagars
tävlande.

Några av stalltälten. Det är lite cirkuskänsla över det hela.