Ett två tre HOPP! Det är så man krossar motståndarna....

Det känns ovant att inte vara med Nina på tävlingar. Fast ibland rätt skönt ändå. Men ovant och lite vemodigt. Navelsträngen blir tunnare och tunnare. Med blandade känslor vinkade jag iväg henne på fredag eftermiddag. Trots allt finns det ju fotbolls- och baseballmatcher som behöver tittas på också.

Hon blev friskförklarad förra måndagen, så hjärnan tål att skakas om igen. 

Naturligtvis blev det massor med ridning under veckan och sedan iväg med gänget och ängeln Pam, som på något vis orkar med dessa tjejer, till en tävling i Connecticut.

Den roligaste klassen var Lag Hunter Derby. Rolig att rida och spännande att titta på. Nina på Mimi red med Maggie på Titus. De red en bana på ett stort gräsfält, hoppade hindren i följd efter varandra. Nina ledde och Maggie följde. Inte bara skulle banan hoppas enligt hunter principerna, lugnt, vägvinnande och i låg form, utan de behövde också få till det så att de hoppade sista hindret parallellt med varandra. 

Modiga tjejer som valde att starta först. Det var elva lag
i klassen.

Perfekt! Maggie hade ridit ganska långt bakom Nina
men de lyckades ändå.

 Tjejernas leenden vittnar om att de vet att de
lyckades.

Spänningen var olidlig när placeringarna
 ropades ut. Åttonde platsen först.
De blev tvåa!
Och 220 dollar rikare!! 

Ninas nya hjälm kommer i veckan. Samshield representanten konstaterade att det var en spricka i hjälmen och alltså var den obrukbar. En pytteliten spricka som knappt syntes. Samshield drar av 25 procent av priset på en ny hjälm om man kan visa upp en obrukbar hjälm som är fyra år eller nyare.
Som någon sa till mig idag, "om det är något man ska satsa pengar på, då är det ju självklart på hjälmen". Så sant. Den absolut viktigaste delen av ridutrustningen.