Kripalu. En röd tegelbyggnad. Passar inte alls in i den sagolika naturen den har placerats i. Men så fort jag klev in, omslöt den välkomnande känslan mig och jag saktade ner på stegen, liksom av bara farten.
Där kan man bara vara, även om det var en utmaning i sig. Tankar och stress fortsatte nämligen att snurra i huvudet och det med lite högre hastighet. Att försöka, att jobba på att slappna av fungerar inte riktigt och då får den nervösa energin ännu mera momentum.
Men med yoga lektioner, kajakpaddling, meditation, en filt på gräsmattan och tid, så till slut kändes det helt ok att bara vara. Så det hann jag med i ungefär femton minuter innan det var dags att åka hem. Typiskt.
En dam gjorde ett enormt intryck på mig. Hon såg ut att vara närmare åttio år. Hon hade undervisat meditation i fyrtio år, var skarp som ett rakblad och hade en härlig humor.
Så vad är då femtio år? Det är vad en del av mina funderingar handlar om. Kan jag ha hälften av hennes energi och glädje vid hennes ålder - ja då jäklar har jag massor att se framemot!
 |
| Hoppsan. Jag skulle nog ha bäddat. |
 |
Massor av utrymmen som gjorda för av-
slappning. |
 |
Kripalu från sidan. Institution? Högstadieskola från
50-talet? Det började som ett munkkloster 1957.
Tror jag. |
 |
| Meditationsgläntan uppe i skogen. |
 |
| Utsikt över bergen och sjön. |
 |
| En fot framför den andra. Om och om igen. |
 |
| Rofyllt. |
 |
| Ja, då går det mesta. |
Just nu ser jag framemot nästa onsdag. Då ska jag börja jobba med akupunkturen igen. Det är dags.
The Art of Healing. I ett gammalt hus med ett svart cirkelformat värme element mitt i bakre rummet. Hur häftigt som helst.
Bill som äger företaget. Jag och några andra som hyr in oss, som medverkar i, och skapar den påtagligt varma energin som möter redan i dörren.
Ja, det här är spännande! Lite nervöst.
Men ni vet hur det är när det känns rätt?
Så är det.
Ta en kik på websajten till The Art of Healing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar