Ingen fuskare kommer undan USEF.

När vi är på tävlingar som anordnas under USEFs (United States Equestrian Federation) flagga, då får vi betala en drogavgift. Sexton dollar. Väldigt irriterande för tillsammans med kontorsavgiften läggs närapå femtio dollar på tävlingsnotan innan framridningen ens har börjat. På riktigt stora tävlingar betalar vi dessutom en ambulansavgift också.

Förra helgen fick vi en inblick i vart drogavgiften (konstigt det låter) tar vägen. Nina följde med Lill-tjejen och Fancy till Old Salem. Fancy behövde en (nästan bokstavligt talat) kick i baken som Lill-tjejen inte riktigt har skänklar och timing för. Så när jag kom för att hämta Nina hade Fancy blivit utvald för drogtestning. Det var första gången jag har varit med om det.
Om USEF veterinären inte misstänker någon speciellt så väljer de hästar/ponnyer att testa helt på måfå. Fancy placerade sig i mitten i alla klasserna så det var ett på måfå val. 
De drog blod och sedan var det bara att vänta på urinprovet. Men den ponnyn är ett sant proffs, tio minuter i en box och sedan lät han det flöda. 
Tur var det för det var (som vanligt) snorkallt. 

Båda proverna delades upp i två olika burkar/provrör. A-proverna och B-proverna. A-proverna testas först och kommer de tillbaka positiva så kan tränaren begära att B-proverna också testas.

Fancy Feet kan leverera när det behövs.

Det är fredag kväll på den här sidan Atlanten, imorgon ska Nina och Jan till Old Salem redan halv sex, så det blir avfärd härifrån senast halv fem. Jag ska försöka hålla mig i ett halvsovande tillstånd så jag kan ramla i säng direkt när jag kommer hem och låtsas att körningen var en obehaglig dröm och inget annat.
Och varför så okristligt tidigt?  Jo, för mellan halv sex och halv sju får de tävlande träna på alla hinder på själva banan. 
MELLAN HALV SEX OCH HALV SJU! Alltså. 
Nina ska tävla Mimi, och Mimi är grön och behöver vänjas vid tävlingarna och alla hinder. Jag börjar vänja mig vid tanken på att Nina kör själv... Snart sexton!