Glada pensionärer.

Det här är Rainbeau.
Han är omkring tjugofem år. Tyvärr har han fång, så det är en fråga hur mycket tid han har med oss. 
Som en del av mitt stalljobb på Crossroads så har jag pysslat med gamlingarna. De hästar som blir ridna blir ju borstade och pysslade med, men de här som är lite till åren hamnar lite på sidan om. 

Rainbeau och jag blev goda vänner, det var något med den här tufsiga Welsh korsningen som jag fastnade för. Han gillar mig antagligen för att ingen annan tar sig tid att klia honom på precis det där stället på halsen. Det värmer när han gnäggar glatt när jag kommer.

Barney är enögd. Han blir riden ibland när det behövs en snäll nybörjarhäst. Han står alltid och väntar så tålmodigt tills jag tar ut honom.

Nicholas är också så snäll och försynt. Han tycker mycket om när jag går igenom hans chakras.

Fonzie. Krävande och kaxig. Men med världens snällaste ögon. 

Deras ansikten skvallrar om deras långa liv och allt de har varit med om. Det är något speciellt med att titta in deras ögon. Lite trötta men fulla av personlighet och liv. Jag tycker verkligen om de här personligheterna som fortfarande tillbringar nätterna ute. De har en underbar värdighet som gör att det känns speciellt att få ta hand om dem.