Less is more eller lagom är bäst. Bra att komma ihåg.

Sommaren går vidare. Den är oändlig och samtidigt rusar tiden iväg. Det är rätt skönt de dagarna jag måste stanna till och fundera på vilken veckodag det är.

Idag vet jag att det är onsdag för jag var och jobbade. Jag hade en ny patient och en som hade avbokat sin behandling. Det svider. Min allra första patient innan vi for till stugan drabbades av något som kallas healing crisis, alltså han mådde riktigt dåligt efter behandlingen. Det känns ju inget vidare. Speciellt inte för patienten.
Han var där idag och blev behandlad av Bills cold laser. Vi pratade och jag förklarade att jag hade missbedömt hans energinivå och hade gett honom en alldeles för kraftfull behandling. Vilket först kändes helt ruttet och misslyckat, men sedan insåg jag än en gång hur effektiv akupunktur verkligen är. Nu slog det ju åt fel håll och där fick jag mig en stark påminnelse om att less is more - lagom är bäst. 
Det var en mycket nyttig läxa för mig. Skynda långsamt. Ha tålamod. Lita på min intuition.

Likt en ryttare som bör sitta upp på hästen snarast efter en avfallning ville jag ge den här patienten en behandling illa kvickt. Han tvekade. Ville förstås inte bli sämre igen. Jag kan ju inte klandra honom för det tycker jag. Men jag lyckades förklara och övertala honom att ta emot en väldigt enkel behandling. Det gjorde han och beställde sedan en ny tid för nästa vecka. 
Jag ska bygga upp det här en patient år gången. Skynda långsamt. Ha tålamod. Lita på min intuition. Då kommer det att gå.

Här är några sommarkort från förra veckan.

Pippi försökte spöa upp grannhunden.
Inte helt bra när det till råga på allt var
grannen som har dammen vi har
fiskat och badat i. Här är fredsgåvan.
 

Vi paddlade kajak.

En eftermiddag klättrade vi längs med
ett vattenfall.

Nina och Leah.

Helt ok vackert i Catskills.

Hundarnas morgonrusning.

Med mutor om Gifford glass och fotografering
 lyckades jag lura upp dem på
Belleayre där vi åker skidor under kallare dagar. Att klättra UPP
för en dubbelsvart backe var en upplevelse.

När jag äntligen lyckades få ut kontakten efter hemkomsten
var den i tre delar. Det ska inte vara enkelt, eller hur?

Två hemskt nöjda ponnypappor vinkar
iväg en buss fylld med tjejer och
ponnymammor. Taylor Swift väntar.
Jag fick en livstid av TS musik i mig.
Det finns inget behov av Bad Love eller
Classic någonsin igen.

Tjaaa, jag tror att det var Taytay där nere.
Men vem vet? 

LUCAS!!! Tre veckor.

Såååå himla söt!