Pony Finals.
Lexington, Kentucky.
Fyra magiska ord i vår hästvärld.
Lexington i Kentucky är epicentrat av allt i (törs jag säga) USAs hästvärld. Där gick World Equestrian Games av stapeln 2010. Där ligger Churchill Downs där Kentucky Derby avgörs varje år. Rolex stora fälttävlan avgörs där i april varje år. Dressyr mästerskap och hopp mästerskap avlöser varandra.
Nu är det dags för vår lilla Annie att tävla i Pony Finals.
Pony Finals Pony Finals - jag har hört de där orden och insett att det är något stort men inte riktigt orkat engagera mig mer än att heja på Annie i hennes outtröttliga kämpande med Fancy. Först och främst för att förbättra sin ridning (den här tösen var nybörjare förra våren) och sedan kvalificera sig för dessa Pony Finals.
Allt jag visste var att det var stort och fantastiskt, och att Nina blev medbjuden för att hjälpa och stötta Annie som hon har gjort hela vintern. Men tyvärr, då är det semesterdags för oss.
Jag har däremot, med handen på USEFs regelbok, fått lova och svära att nästa år ska jag kolla med Jan innan vi bokar någon tid längre än en eftermiddag iväg från stallet.
Så får det bli.
Under en vecka tävlar omkring 600 ponnyer, uppdelat i sex divisioner, om vem som är den bästa av de bästa hunter ponnyerna.
Hunter. Alltså är det ponnyn det handlar om. Vilket har medfört att en ryttare kan kvalificera flera ponnyer under året. Jag kan ju se fortsättningen på det, alltså om du har en ryttare som hemskt gärna vill ta en genväg till mästerskapet så finns det en hel del ponnyer att hyra för Pony Finals. Reglerna säger att en ryttare får bara tävla en ponny i varje division. Alltså om någon har lyckats kvalificera ett antal ponnyer i samma storlek (small, medium, large) kan hon bara tävla en. Trassligt.
En annan intressant regel är att från och med när första klassen i en division startar är det endast tävlingsryttaren som får rida ponnyn. Vilket skiljer sig från de vanliga tävlingarna då väldigt ofta är det tränaren eller en duktigare ryttare som värmer upp innan tävlingsryttaren rider klassen. Men i Finals får de klara sig själva. Äntligen lite sunt förnuft!
Den första klassen heter Model. Ryttaren visar upp ponnyn för hand. Poäng sätts beroende på utseende, sundhet, och till viss del uppförande.
Den andra klassen heter Under Saddle. Ponnyn rids i en grupp på tolv ryttare och visas upp i alla tre gångarterna.
Den tredje klassen heter Over Fences. Hoppning. Naturligtvis.
Tre klasser och cirka hundra medtävlande. Konkurrensen är inte att leka med. Det gäller att göra ett otroligt gott intryck. Hela tiden.
Fancy Feet är ett proffs. Han har varit med förut. Förra året placerade han sig på tjugosjätte plats.
2008 blev han utsedd till (orkar inte översätta....) Horse of the Year Grand Champion Pony Hunter.
När jag kollade igenom placeringarna tre år bakåt i tiden kände jag igen massor med namn. Det var samma ponnyer som placerade sig med (troligen) olika ryttare år efter år.
De flesta av dem är Welsch ponnyer i någon tappning.
I lördags kom lastbilen och hämtade Fancy för transport ner till Kentucky. Då vinkade vi hejdå till honom, för efter Pony Finals lämnas han tillbaka till sin ägare.
Om han och Annie gör bra ifrån sig, kommer det nog vara lätt att hitta en ny liten tjej (eller kille) som vill satsa på Pony Finals 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar